Hajen

Regi:Steven Spielberg

Utgivningsår: 1975

Cast: Robert Shaw, Roy Scheider, Richard Dreyfuss, Susan Backlinie, Lorraine Gary

Engelsk Titel: Jaws

IMBD: Jaws

Handling

Polismästare Brody har flyttat till Amity Island och detta är hans första sommar. Amity är en ö som är beroende av sina sommargäster. Men ett moln har dykt upp över ön ett moln i form av en stor vit haj. Amity Island är ett badande smörgåsbord. Det blir polismästare Brodys uppgift att tillsammans med forskare Matt Hooper och den lokala fiskaren Quint att leta upp och döda hajen innan sommaren är över och lämnar Amity Island till dess vinter öde.

Personligt omdöme

Detta är en klassiker och kommer att alltid vara en av de största filmerna i historierna. Med en blandning av äventyr och rysare så har Steven Spielberg gjort det som ingen annan klarat av att göra. Att få minst två generationer att tänka sig för innan man dyker i det mörka vattnet. Och filmen är ett mästerverk i sig. Filmen är idag över 30 år gammal men fortfarande så är det en film som står sig. Specialeffekterna är absolut inte något att skryta med utan det är snarare filmens uppbyggnad som är det som gör den bra. Man får inte se hajen innan tydligt innan kanske en tredjedel av filmen har avverkats. Detta gör att spänningen byggs upp av en riktigt bra dialog och ett så gott som perfekt skådespeleri. Den nu avlidne Roy Schider gör polismästare Brody till en karaktär att älska och kommer för alltid vara odödlig för sin replik "We gonna need a bigger boat". Richard Dreyfuss spelar den coola hajforskare Matt Hooper, även han gör kanske den absolut bästa prestationen i hans karriär. Men den skådespelar och karaktär som sätter sig mest i minnet på mig är Robert Shaw som spelar fiskaren Quint. Robert Shaw har i filmen många repliker som är helt underbara men den absolut bästa har Shaw skrivit själv och presenterade för Peter Benchley och Carl Gottlieb (manusförfattarna) och de sade åt honom att göra ett försök och scenen blev så bra att de valde att ta med just den scenen.

"Japanese submarine slammed two torpedoes into our side, Chief. We was comin' back from the island of Tinian to Leyte... just delivered the bomb. The Hiroshima bomb. Eleven hundred men went into the water. Vessel went down in 12 minutes. Didn't see the first shark for about a half an hour. Tiger. 13-footer. You know how you know that when you're in the water, Chief? You tell by looking from the dorsal to the tail. What we didn't know, was our bomb mission had been so secret, no distress signal had been sent. They didn't even list us overdue for a week. Very first light, Chief, sharks come cruisin', so we formed ourselves into tight groups. You know, it was kinda like old squares in the battle like you see in the calendar named "The Battle of Waterloo" and the idea was: shark comes to the nearest man, that man he starts poundin' and hollerin' and screamin' and sometimes the shark go away... but sometimes he wouldn't go away. Sometimes that shark he looks right into ya. Right into your eyes. And, you know, the thing about a shark... he's got lifeless eyes. Black eyes. Like a doll's eyes. When he comes at ya, doesn't seem to be living... until he bites ya, and those black eyes roll over white and then... ah then you hear that terrible high-pitched screamin'. The ocean turns red, and despite all the poundin' and the hollerin', they all come in and they... rip you to pieces. You know by the end of that first dawn, lost a hundred men. I don't know how many sharks, maybe a thousand. I know how many men, they averaged six an hour. On Thursday morning, Chief, I bumped into a friend of mine, Herbie Robinson from Cleveland. Baseball player. Boatswain's mate. I thought he was asleep. I reached over to wake him up. Bobbed up, down in the water just like a kinda top. Upended. Well, he'd been bitten in half below the waist. Noon, the fifth day, Mr. Hooper, a Lockheed Ventura saw us. He swung in low and he saw us... he was a young pilot, a lot younger than Mr. Hooper. Anyway, he saw us and he come in low and three hours later a big fat PBY comes down and starts to pick us up. You know that was the time I was most frightened... waitin' for my turn. I'll never put on a lifejacket again. So, eleven hundred men went in the water; 316 men come out and the sharks took the rest, June the 29th, 1945. Anyway, we delivered the bomb."

Filmen är kanske mest känd för att ingenting fungerade. Den mekaniska hajen som man byggde upp till scenerna skulle redan i första scenen visas men fungerade inte istället valde Steven Spielberg att filma alla hajattacker från hajens synvinkel. Vilket visade sig vara ett genidrag, detta gjorde helt klart filmen mer skrämmande.

Jag skulle kunna berätta hur mycket som helst om hur mycket jag gillar denna filmen. Men jag kommer inte göra det. Så om ni inte har sett filmen se till att skaffa den. Detta är en film som alla bör ha i sin filmsamling.

Betyg

10/10