Rohtenburg

Regi: Martin Weisz

Utgivningsår: 2006

Cast: Keri Russel, Thomas Kretschman, Thomas Huber

Svensk Titel: Kannibalen från Rohtenburg

IMBD: Rohtenburg

Handling

Katie Armstron en student som forskar på kannibalen Oliver Hagens liv och söker bakgrunden till varför han styckade och åt upp sin nätdejt. Efter ha följt Olivers fotspår får hon tag i den film som han själv filmade sitt mord och hur han styckade sin älskare.

Personligt omdöme

Eftersom den här filmen bygger på en verklig händelse så ger den mig mer rysningar än något jag sett på länge. Skådespeleriet är riktigt bra och de mörka miljöerna är perfekta för en sådan här film. Om du vill läsa historien om den riktiga kannibalen så kan du läsa lite här på Aftonbladet. Även om den här filmen inte är speciellt otäck varken i upplägget eller innhåller några speciellt otäcka scener så är ändå vetskapen om att detta har hänt något som ger mig en klump i halsen och jag mår lite illa nu när jag har sett den. Men jag tycker ändå att den var värd att se. Absolut inte något som man skall ha höga förväntningar på och filmen framställer inte kannibalen som någon "anti-hjälte" som "När Lammen Tystnar" gjorde med den nu kultförklarade Hannibal Lecter.

Betyg

6/10

Allan Quatermain and the Lost City of Gold

Regi: Gary Nelson

Utgivningsår: 1986

Cast: Sharon Stone, Richard Chamberlain, James Earl Jones, Henry Silva

Svensk Titel: Kung Salomons Skatt 2

IMDB: Allan Quatermain and the Lost City of Gold

Handling

Återigen möter vi äventyraren Allan Quatermain och hans kärlek Jesse Huston. Precis innan Jesse och Allan skall åka till Amerika på sin bröllopsresa dyker en gammal vän till Allan upp ur djungeln med feber och yrar om en stad med gator av guld. En legend som Allan har hört från sin bror under en lång tid men alltid sagt att det var ett äventyr som var helt i onödan. Men Allans bror har försvunnit och Allan väljer att strunta i sin resa till USA och istället beger sig han och Jesse ut på ett äventyr i djungeln för att hitta den försvunna staden av guld.

Personlig omdöme

Detta är ju andra filmen i den här omgången av Allan Quatermain filmer, och även den sista. Den första filmen hade som jag skrev en del rolig scener och var även lite småmysig. Men den här filmen har absolut inte något av det som första filmen hade. Sharon Stones skådespeleri är sämre än den var i första filmen och det var absolut inte något höjdare i första filmen. Richard Chamberlain gör inte heller någon enorm prestation men är jamn ifrån första filmen. Karaktärerna är tråkiga och bleka i jämnförelse med första filmen och det är inte någon som sätter sig i minnet. Den här filmen är något som man kan hoppa över utan att man har missat något alls. Det finns mycket bättre saker att lägga ned en och en halv timme på. Så istället för att ta fram denna ur högen av bra 80-talsfilmer så tycker jag att du istället skall välja Indiana Jones eller varför inte titta på en Steven Segal film. Den är inte heller så bra men den är underhållande. Om du ändå lyckas ta dig igenom denna filmen så kan du väl höra av dig och berätta vad som hände i slutet av filmen. Varför blev det som det blev?

Betyg

2/10

Twister

Regi: Jan de Bont
Utgivningsår:1996
Cast: Bill Paxton, Helen Hunt, Philip Seynour Hoffman, Alan Ruck, Cary Elwes
IMBD: Twister

Handling

Tv-metrologen Bill Harding söker upp sin fru Jo för att få klart med sin skilsmässa med på resan är också Bills flickvän Melissa. Bill och Jo har tidigare studerat tornados tillsammans och nu ser det ut som om Bills uppfinning för att skapa ett bättre varningssystem är klar att försöka användas. Detta gör att Bill blir sugen på att stanna och se hur det kommer att gå. Snart börjar tornados att dyka upp över hela Oklahoma och Bill, Jo och Melissa tar upp striden mot "de andra" stormjagarna för att hinna först till den största tornadon.

Personlig omdöme

Det här är en helt underbar film! Bill Paxton gör den lite ruffige Bill Hardin helt underbart och man kan inte annat än att älska honom. Helen Hunt gör även hon en strålande insatts som den lite pojkaktige och tuffa bruden Jo Harding. Tempot i filmen är enormt och man blir aldrig uttråkad eller tröttnar på det ibland lite tunna manuset. När man första gången får se den stora huvudrollsinnehavaren Tornadon så kan man verkligen känna hur vinden tar tag i en. Effekterna är otroligt snygga och man kan förstå att effekterna var nominerade till en Oscar. Man förlorade den kategorin till Independece Day vilket är förståligt men det måste ha varit ett svårt val för The Academy. Detta är en film som man bör se om och om igen. Under min tid sedan jag fick denna film i DVD-hyllan så har jag säkerligen sett den ett tiotal gånger. Så om du inte har sett detta mästerverk så har du verkligen missat något.

Betyg
9/10

King Salomon's Mines

Regi: J.Lee Thompson

Utgivningsår: 1985

Cast: Richard Chamberlain, Sharon Stone, John Rhys-Davies

Svensk Titel: Kung Salomons Skatt

IMBD: King Solomon's Mines

Handling

Äventyraren Allan Quatermain träffar den vackra Jessie Huston och tillsammans skall de leta reda på Jessies far som försvunnit i Afrikas djungel. Snart upptäcker de att de han hittat en karta som talar om vcar Kung Salomons gruvor finns. Äventyret genom Afrika går genom djungeln och på resan stöter de på nazister, kannibaler och vilda djur. Det ser ut som om alla vill komma åt Kung Salomons skatt.

Personligt omdöme

Detta är en äventyrsfilm som bygger på en gammal legend och hela filmen är en kopia på Indiana Jones äventyr. Men det är inte någon bra kopia. Allan Quartermain är inte alls lika intressant som Indiana Jones. Det har gjort ett antal filmer med temat Kung Salomons gruvor den första redan 1937. Just denna omgång fick en direkt uppföljare med namnet "Allan Quatermain and the Lost City of Gold".

Karaktärerna i denna film är så stereotypiska så det är löjligt åt det. Quatermain är en man som inte är rädd för något och klarar av alla situationer med hjälp av en pistol, Jessie som spelas av Sharon Stone är den skrikiga och helt bortkomna tjejen som inte klarar av något alls och bara ställer till bekymmer. Detta är även Sharon Stones första stora roll. Innan denna filmen så var det endast mindre roller för TV. Så man kan verkligen se detta som ett startskott i hennes karriär. De "afrikaner" som förekommer i filmen är rasistiska karikatyrer av folket i Afrika så man nästan skäms. Musiken är riktigt dålig och blev nominerad till en "Razzie" för "Worst Musical Score"

Men om man kan släppa allt detta och bortse från det rätt så dåliga skådespeleriet och de löjliga karaktärerna så är det ett riktigt roligt äventyr. Vissa av scenerna när man befinner sig i vildmarken är helt otroligt vackra. Och kan man tömma sin hjärna och bli ett barn på nytt så är det en riktigt trevlig film för familjen en söndagseftermiddag.

Betyg

5/10

Trainspotting

Regi:Danny Boyle

Utgivningsår: 1996

Cast: Ewan McGregor, Ewen Bremner, Jonny Lee Miller, Kevin McKidd, Robert Carlyle, Kelly Macdonald.

IMDB: Trainspotting

Handling

Mark Renton är heroinmissbrukare i Edinburgh och lever ett snabbt liv. Tillsammans med sina kompisar Sick-Boy, Spud och Tommy går deras liv ut på att råna och stjäla pengar till sitt heroinmissbruk. När Mark bestämmer sig att sluta med heroinen gör kompisarna det samma. Men efter att insett att livet inte har något att erbjuda dem så väljer de att gå tillbaka till heroinet. Efter att Mark och Spud blir gripna av polisen påbörjar Mark ett metadonprogram men detta hjälper homom inte och efter en överdos så blir han inlåst av sina föräldrar för att en gång för alla bli helt ren.

Personligt omdöme

Detta är en riktigt klassiker. Med ett persongalleri som jag aldrig sett i en film förut. De många karaktärerna för att man alltid hittar sin egna favorit. Mark som är den "vanliga" killen som har ramlat dit. Sick-Boy som med sin självsäkra stil. Spud med sin barnsliga charm och lite efterblivna sinne, eller varför inte psykopaten Begbie som inte använder sig av droger utan går helt och hållet på våld och den adrenalinkicken.

Även om detta är ett drama så finns det en hel del komiska inslag i filmen. Vilket nog är ett måste när man gör en film på ett sådant allvarligt tema. Skådespeleriet är i världsklass och bilder från ett grått Edinburgh är helt fantastiska. Ewan McGregor gör en kanonroll som Mark Renton men helt klart den bästa rollen får gå till Robert Carlyle som den psykotiske Begbie.

Filmen är uppdelad i två stora stycken. En del där man får följa Mark Rentons väg att bli fri från heroinet och en andra del där man får följa med Mark till London där han börjar sitt nya liv. Även om det livet inte går riktigt som han har tänkt sig.

Danny Boyle har lyckats ge tittaren en chans att se in i en värld som inte många kommer att få se. Även om man inte får se hela den världen utan kanske bara kika in genom dörrspringan. Filmen är väldigt realistisk och beskrivs av personer som lever eller har levt i heroinmissbrukarkretsat som väldigt realistisk. Så om du inte har sett denna film så se till att köpa den och ställa i ditt bibliotek. Detta är en klassiker.

Betyg

9/10

The Skulls

Regi: Rob Cohen

Utgivningsår: 2000

Cast: Joshua Jackson, Paul Walker, Leslie Bibb, Steve Harris, William Petersen, Craig T. Nelson, Hill Harper

IMBD: The Skulls

Handling:

Luke McNamara är student på det prestigefyllda Ivy League Collage, varje år blir ett fåtal studenter invalda i det hemliga sällskapet "Skulls". De flesta medlemmar är av samhällets topskikt och i detta sällskap formas morgondagens ledare.De lever efter sina egna regler och lagar men när Luke blir invigd i detta hemliga sällskap märker han att sällskapet kräver full lojalitet mot desss medlemmar. När en student hittas mördad ställs Lukes lojalitet mot "Skulls" mot hans lojalitet till sina vänner.

Personligt omdöme

Helt okej fredagsrulle med en hel del bra skådespelare. Filmen är snabb i handlingen och ger en hel del puls. Tack vare de snabba vändningarna i handlingen så får den mig att hela tiden sitta på helspänn och jag tycker det är rätt så roligt att titta på den. Men mycket mer än så är det inte. Även om jag skulle rekomendera denna till någon som vill se en bra film så är det absolut inte någon storfilm och kommer inte heller att hamna i högen av klassiker. När eftertexterna börjar rulla så känns det som om filmen saknade en del innehåll. Det finns en hel del obesvarade frågor och på något sätt känns det som om den inte blev färdig. Filmen riktar sig mer till personer i USA som har college kulturen mer än vad vi har här i Sverige. Kanske är det just det som gör att den inte får det höga betyget.

Betyg

6/10

Mee-Shee The Water Giant

Regi: John Henderson

Utgivningsår: 2005

Cast: Bruce Greenwood, Daniel Magder, Rena Ower, Jacinta Wawatai, Tom Jackson, Joe Pingue

Svensk titel: Legenden från Djupet

IMBD: Mee-Shee The Water Giant

Handling

Efter att 10-årige Macs mamma dött följer han med sin pappa för att bärga en oljeborr som har förlorats i en djup sjö. Den avlägsna småstaden de kommer till verkar först inte ha mycket att erbjuda en ung pojke som Mac tillsammans med en flicka från staden hittar de snart undergjordiska grottor och finner att ett stort sjöodjur döljer sig i sjöns vatten. När Macs pappa får problem med några elaka tjuvar verkar det som om allt hopp är ute att finna oljeborren och istället blir det en kamp för att rädda odjuret från att bli en turistsensation.

Personligt omdöme

Denna filmen riktar sig nog inte till personer i min ålder utan snarare till barn i åldern 10-12 men ändå så tycker jag att detta är en bra film. Visst handlingen är lite barnslig men ändå inte riktigt barnslig, den är så där mysig som man vill att en barnfilm skall vara. Skådespeleriet är okej, effekterna är färglada och lite småmysiga. Och till alla som har barn i den åldern så att de kan läsa så är detta en helt okej film i samma stil som "Rädda Willy". Kanske är det så att jag gillar tanken på att det någonstans i någon sjö finns ett stort "monster" som är snällt och som skyddas av en hemlig indianstam och bara finns beskriven i sagor från en viss stam. Så ta fram en kopp té och bred dig några smörgåsar och mys med barnen åt detta vackra äventyr.

Betyg

6/10

Along came a spider

Regi: Lee Tamahori

Utgivningsår: 2001

Cast: Morgan Freeman, Monica Potter, Dylan Baker, Mika Boorem

Svensk Titel: I spindelns nät

IMBD: Along came a Spider

Handling

Polisen och succéförfattaren Alex Cross har efter sin partners död dragit sig tillbaka. Men när en smart brottsling kidnappar den unga dottern till en senator lockas Alex tillbaka till sitt jobb. Tillsammans med en secret-service agent kämpar Alex mot klockan för att få tillbaka dottern från kidnapparen. Kidnapparen begär en lösensumma men är det något mer som driver honom?

Personlig omdöme

Detta är en helt okej film. Inte något mer och inte något mindre. En välspelad thriller av det slag som man sett hundra gånger förut. Det finns en kidnappare eller finns det det? Filmen är välspelad och skådespeleriet är det absolut inte något fel på. Snarare är det manuset som är lite halvtaskigt. När man sett halva filmen känner man att man har sett detta förut. Men det är ju alltid roligt att se Morgan Freeman, bara hans röst gör att man blir lite indragen i vad han än gör för roll. Den lite kusliga känslan av att detta är en kamp mot klockan infinner sig inte riktigt på det sättet som jag skulle vilja ha i en skön thriller. Men man kan inte få allt och ibland blir det bara en halvbra produkt som man kan sitta och käka lite popcorn till.

Betyg

5/10

Hajen

Regi:Steven Spielberg

Utgivningsår: 1975

Cast: Robert Shaw, Roy Scheider, Richard Dreyfuss, Susan Backlinie, Lorraine Gary

Engelsk Titel: Jaws

IMBD: Jaws

Handling

Polismästare Brody har flyttat till Amity Island och detta är hans första sommar. Amity är en ö som är beroende av sina sommargäster. Men ett moln har dykt upp över ön ett moln i form av en stor vit haj. Amity Island är ett badande smörgåsbord. Det blir polismästare Brodys uppgift att tillsammans med forskare Matt Hooper och den lokala fiskaren Quint att leta upp och döda hajen innan sommaren är över och lämnar Amity Island till dess vinter öde.

Personligt omdöme

Detta är en klassiker och kommer att alltid vara en av de största filmerna i historierna. Med en blandning av äventyr och rysare så har Steven Spielberg gjort det som ingen annan klarat av att göra. Att få minst två generationer att tänka sig för innan man dyker i det mörka vattnet. Och filmen är ett mästerverk i sig. Filmen är idag över 30 år gammal men fortfarande så är det en film som står sig. Specialeffekterna är absolut inte något att skryta med utan det är snarare filmens uppbyggnad som är det som gör den bra. Man får inte se hajen innan tydligt innan kanske en tredjedel av filmen har avverkats. Detta gör att spänningen byggs upp av en riktigt bra dialog och ett så gott som perfekt skådespeleri. Den nu avlidne Roy Schider gör polismästare Brody till en karaktär att älska och kommer för alltid vara odödlig för sin replik "We gonna need a bigger boat". Richard Dreyfuss spelar den coola hajforskare Matt Hooper, även han gör kanske den absolut bästa prestationen i hans karriär. Men den skådespelar och karaktär som sätter sig mest i minnet på mig är Robert Shaw som spelar fiskaren Quint. Robert Shaw har i filmen många repliker som är helt underbara men den absolut bästa har Shaw skrivit själv och presenterade för Peter Benchley och Carl Gottlieb (manusförfattarna) och de sade åt honom att göra ett försök och scenen blev så bra att de valde att ta med just den scenen.

"Japanese submarine slammed two torpedoes into our side, Chief. We was comin' back from the island of Tinian to Leyte... just delivered the bomb. The Hiroshima bomb. Eleven hundred men went into the water. Vessel went down in 12 minutes. Didn't see the first shark for about a half an hour. Tiger. 13-footer. You know how you know that when you're in the water, Chief? You tell by looking from the dorsal to the tail. What we didn't know, was our bomb mission had been so secret, no distress signal had been sent. They didn't even list us overdue for a week. Very first light, Chief, sharks come cruisin', so we formed ourselves into tight groups. You know, it was kinda like old squares in the battle like you see in the calendar named "The Battle of Waterloo" and the idea was: shark comes to the nearest man, that man he starts poundin' and hollerin' and screamin' and sometimes the shark go away... but sometimes he wouldn't go away. Sometimes that shark he looks right into ya. Right into your eyes. And, you know, the thing about a shark... he's got lifeless eyes. Black eyes. Like a doll's eyes. When he comes at ya, doesn't seem to be living... until he bites ya, and those black eyes roll over white and then... ah then you hear that terrible high-pitched screamin'. The ocean turns red, and despite all the poundin' and the hollerin', they all come in and they... rip you to pieces. You know by the end of that first dawn, lost a hundred men. I don't know how many sharks, maybe a thousand. I know how many men, they averaged six an hour. On Thursday morning, Chief, I bumped into a friend of mine, Herbie Robinson from Cleveland. Baseball player. Boatswain's mate. I thought he was asleep. I reached over to wake him up. Bobbed up, down in the water just like a kinda top. Upended. Well, he'd been bitten in half below the waist. Noon, the fifth day, Mr. Hooper, a Lockheed Ventura saw us. He swung in low and he saw us... he was a young pilot, a lot younger than Mr. Hooper. Anyway, he saw us and he come in low and three hours later a big fat PBY comes down and starts to pick us up. You know that was the time I was most frightened... waitin' for my turn. I'll never put on a lifejacket again. So, eleven hundred men went in the water; 316 men come out and the sharks took the rest, June the 29th, 1945. Anyway, we delivered the bomb."

Filmen är kanske mest känd för att ingenting fungerade. Den mekaniska hajen som man byggde upp till scenerna skulle redan i första scenen visas men fungerade inte istället valde Steven Spielberg att filma alla hajattacker från hajens synvinkel. Vilket visade sig vara ett genidrag, detta gjorde helt klart filmen mer skrämmande.

Jag skulle kunna berätta hur mycket som helst om hur mycket jag gillar denna filmen. Men jag kommer inte göra det. Så om ni inte har sett filmen se till att skaffa den. Detta är en film som alla bör ha i sin filmsamling.

Betyg

10/10

The Big Lebowski

Regi: Joel Cohen, Ethan Cohen

Utgivningår: 1998

Cast: Jeff Bridges, John Goodman, Julianne Moore, Steve Buscemi, Peter Stormare.

IMBD: The Big Lebowski

Handling

En kväll när "The Dude" Lebowski kommer hem så möter han två män som kräver honom på en skuld som han fru har skaffat sig. Problemet är bara att "The Dude" inte har någon fru. En av dessa torpeder pissar på hans matta. Snart står det klart att den som de egentligen sökte är miljonären Jeff Lebowski. "The Dude" är med i ett bowlinglag och de övertalar honom att söka upp den riktiga Jeff Lebowski för att få ersättning för sin nerpissade matta. När miljonären Jeff Lebowskis fru Bunny blir kidnappad erbjuds "The Dude" jobb som överlämnare av pengarna. Allt kunde gått smidigt om det inte vore för Walter en av "The Dude"s kompisar. Walter är en lite halvgalen veteran och har arbetat ut en plan så att de kan behålla pengarna själva. Allt går åt skogen och "The Dude" kastas in i en soppa av tyska porrskådisar, lånehajar och biltjuvar.

Personlig omdöme

Bröderna Coen har alltid varit kända för att göra väldigt skruvade komedier och denna är inte något undantag. "The Dude" som spelas av Jeff Bridges är en underbar karaktär och verkligen någon som iallafall jag kunde identifiera mig med. Den lite halvgalna Walter Sobchak som spelas John Goodman är ett friskt inslag i berättelsen. Som vanligt när det gäller Bröderna Coen så dyker de flesta av Hollywoods lite udda skådespelare upp i de olika rollerna. När Peter Stormare första gången dyker upp så är det i en porrfilm där han spelar en tysk tv-reparatör. Det är svårt att säga vad som gör den här filmen så bra. Men ju fler gånger man ser den ju bättre blir den. Detaljerna, miljöerna och alla karaktärer gör att man sitter på helspänn hela tiden. En del av mellansekvenserna känns väldigt skruvade och när Saddam Hussein delar ut bowlingskor i en av "The Dude"s drömmar känns det nästan som om Bröderna Coen går för långt. Men allt som allt så är detta en riktigt bra film som är en modern klassiker. Är det något som jag verkligen saknar i denna Coenfilm är att den underbara skådespelaren Steve Buscemi inte fick en större roll och fick synas lite mer.

Betyg

8/10

Wandâfuru raifu

Regi: Hirokazu Koreeda
Utgivningsår: 1998
Cast: Arata, Erika Oda, Susumu Terajima
Engelsk titel: After life
IMDB: Wandâfuru raifu

Handling

Efter att människor dör får de tillbringa en vecka med att rannsaka sitt liv efter ett minne som de vill tillbringa resten av evigheten i. Detta minne blir under andra halva av veckan filmat av ett filmcrew för att sedan visas i slutet av veckan för de döda som en efter en försvinner under visningen. För att hitta ett minne får de döda hjälp av några konsulenter även dessa är döda. Handlingen rör sig mycket kring den 18 åriga praktikanten Shiori som få i uppdrag att hjälpa en tonårsflicka att hitta ett minne förutom Disneyland. Mochizuki, som är Shioris handledare, får i sin tur hjälpa en gammal man med ett till synes innehållslöst liv, så han tittar på videoband och snart inser Mochizuki att deras liv är sammanflätade.

Personligt omdöme

En vackrare historia och film än denna är svår att hitta, tror jag. En del av intervjuerna i filmen är med helt vanliga människor som berättar för filmens regissör om deras minnen vilket gör att allt känns så äkta och innerligt. Det är en enkel film, ingen utsmyckad scenografi och sparsmakat skådespeleri. Det är så här som film ska vara, ärlig och tala direkt in till hjärtat. Handlingen är långsam och regissörens intresse för ljussättning är påtaglig och ger även det en dimension till berättelsen. Filmen stannar kvar i mig långt efter att eftertexterna har tagit slut och ju mer jag tänker på den växer den. En film för den tålmodige att se om och om igen.

Betyg
8/10

El Orfanato

Regi: Juan Antonio Bayona

Utgivningsår: 2007

Cast: Belén Rueda, Farnando Cayo, Roger Princep

Svensk Titel: Barnhemmet

IMDB: Orfante, El

Handling

Föredetta barnhemsbarnet Laura uppfostrar sin adoptivson Simón tillsammans med sin man Carlos i ett gammalt hur som tidigare var barnhemmet där Laura växte upp. Simón är HIV positiv och berättar för Laura att han har osynliga vänner, hon tror att det är bara är hans fantasi som spökar. Laura bestämmer sig för att öppna upp ett barnhem för handikappade barn. Laura som nu är väldigt upptagen och har inte längre tid att ge sin son den uppmärksamhet som han behöver. När en maskerad pojke kommer till huset och Simón försvinner spårlös bjuder Laura in en grupp med forskare inom parapsykologi för att lösa mysteriet med Simón och huset.

Personligt omdöme

Den här filmen är en av de mest skrämmande filmerna som jag har sett på länge. Den har allt som jag saknat i de senare årens skräck. Den bygger inte så mycket på blod som sprutar utan snarare på att visa blod när det är behövs och sedan jobba med skuggor och ljus. Inslagen med det paranormala är helt undebart och jag skulle nog säga att denna film har en stor möjlighet att bli en klassisk rysare. Skådespeleriet är underbart och man kan verkligen känna rysningarna som går genom personerna i huset, ljudet är skrämmande knarrande dörrar, vinden och ibland bara tysthet hjälper även det till att skapa rysningar. Jag inbillar mig att eftersom det tala spanska gör detta att den blir lite mer otäck än om den hade varit på engelska det finns det säkert fler som kommer att säga emot. Den här filmen innehåller det mesta som skrämmer mig, barn, dockor och gamla tanter. Dessa tre saker tillsammans i en skräckfilm gör att man vet att man kommer att få sig en riktig adrenalinkick när skräcken sätter igång. Jag har hört ryktas att det kommer att göras en remake på denna film då vi alla vet att amerikaner inte kan eller orkar läsa en textremsa. Så se orginalet innan Hollywood har förstört en av de bästa skräckfilmerna som har slappt detta århundrade.

Betyg

8/10

Sweeney Todd

Regi: Tim Burton

Utgivningsår: 2008

Cast: Johnny Depp, Alan Rickman, Helena Bonham Carter, Timothy Spall, Sacha Baron Cohen

IMBD: Sweeney Todd

Handling

Benjamin Barker fick sitt enkla liv som barberare förstört av Judge Turpin och skickad till Australien. Flera år senare kommer han tillbaka som en ny människa och kallar sig själv för Sweeney Todd. Hans fru förgiftade sig själv efter att ha blivit våldtagen av Turpin, hans dotter Johanna har blivit Turpins skyddsling. Han träffar snart Mrs. Lovett en gammal bekant som har en pajbutik och tillsammans börjar de vandra nedför Londons grå gator. På marknaden ser de Signor Pirelli och hans underbara hårvatten. Sweeney Todd utmanar Signor Pirelli på en rakningtävlan och vinner självklart och talar om att han snart kommer öppna sin barberarbutik. Sweeney Todd blir sedan utpressad av Signor Pirelli varpå han skär halsen av honom och uppmanar Mrs Lovett att använda kroppen till kött i sina pajer. Detta är starten på en mörk och blodig hämnd.

Personligt omdöme

Den här filmer är väldigt mörk och regissören låter Johnny Deep ta fram sina allra mörkaste sidor. Trots att detta är en musikal så känns den inte på något sätt som en musikal när man tittar på den. Sången talas mer än den sjungs. Johnny Depp är perfekt som Sweeney Todd och spelar väldigt bra tillsammans med Helena Bonham Carter som Mrs Lovett. Tim Burton har verkligen lyckats där många andra misslyckats. Det mörka London känns verkligt och precis så som man föreställer sig att London såg ut vid 1800 talet. Skådespeleriet är utmärkt och Alan Rickman är utmärkt som den elaka Judge Turpin. Sacha Baron Cohen gör även han ett kanonjobb som Signor Pirelli. Vad jag saknar lite i denna musikal är att sångerna inte fastnar på samma sätt som de gör i Cabaret. Den här filmen är kanske inte något att titta på en fredagskväll med kompisarna utan bör helst avnjutas ensam i ett mörkt rum med en kopp te och kanske en köttpaj.

Betyg

7/10

Tremors

Regi: Ron Underwood

Utgivningsår: 1990

Cast: Kevin Bacon, Fred Ward, Finn Carter, Michael Gross

Svensk titel: Hotet från underjorden

IMDB: Tremors

Handling

I den lilla staden Perfection i Nevadas öken lever Val och Earl av småjobb. En ganska god tillvara så länge de får titta på TV och dricka några kalla. En dag träffar de studenten Rhonda som berättar om "mystiska" mätningar på marken. När Val och Earl har fått nog av staden försöker de lämna den Perfection. Men kommer inte långt innan dödsfall på dödsfall får dem att återvända. Förutom Val och Earl bor i den lilla ökenstaden vapengalningen Burt Gummer tillsammans med sin fru Heather Gummer, butiksinnehavaren Walter Chang, Miguel, Nancy och Mindy Sterngood. Snart börjar de se att saker är inte som de ska och att något konstigt lever i deras perfekta lilla ökendal.

Personligt omdöme

Trots att det känns som en riktig kalkonfilm så kan jag inte låta bli att tycka om den här filmen. Skådespeleriet är väl absolut inte på topp men är ändå så pass bra så att jag kan fastna framför den. Monstrena är riktigt dåliga och känns som något slängts ihop på en halvtimme. Rolllistan är inte av någon enorm kvalite förutom Kevin Bacon (som alla vet är centrum i hollywoods universum). Men ändå är detta en bra film. Filmen bjuder på spänning och komedi i ett hiskeligt tempo. Fred Wards slitna ansikte gör sig väldigt bra i rollen som Earl. Den mest underbara karaktären i hela filmen måste vara den vapengalna Burt Gummer spelad av Michael Gross. Varför skulle man då välja den här filmen? Förutom de roliga karaktärerna så är detta en film som på något konstigt sätt speglar monsterfilmen under 90 talets början. Att det sedan gjordes tre uppföljare och en tv-serie baserad på filmerna gör att denna film har fått kultstatus världen över.

Betyg

7/10

Silent Hill

Regi: Christope Gans

Utgivningår: 2006

Cast: Radha Mitchell, Sean Bean, Lauri Holden.

IMBD: Silent Hill

Handling

En mamma har en dotter som är dödssjuk och i hennes mardrömmar skriker hon ut namnet Silent Hill. Mamman tror att lösningen på dotterns mardrömmar finns i den numera övergivna spökstaden Silent Hill. På vägen dit händer en olycka orsaka av en mörk varelse. När mamman väl vaknar till så är dottern borta och detta är starten på hennes egna mardröm i Silen Hill.

Personlig omdöme

Jag har aldrig varit ett fan av spelserien Silent Hill, kanske gör detta att jag inte heller uppskattar filmen på det sätt som man kanske bör. Skådespeleriet håller medelklass och inte mycket mer. Det visuella i filmscenerna är helt fantastiska och ger verkligen en rysande känsla. De grå och bruna miljöerna ger även de en smygande krypkänsla. Men detta är inte någon film som jag skulle vilja se tillsammans med pojkvännen/flickvännen. Det kommer inte få någon att krypa närmare och vilja kramas lite under filten. Egentligen så finns det inte någon större anledning att plocka fram den här filmen ur DVD-hyllan alls trots de visuella effekterna. Det är en tråkig film och det känns lite som att jag kastade bort två timmar av mitt liv. Jag hoppas verkligen att det finns någon som tycker den här filmen är bra. Kanske är det så att denna film är gjord för de som älskar Silent Hill spelen. För jag vet att det finns många där ute som gör det. Men du som inte gillar spelet eller känner att du behöver se den gör bäst i att hitta något helt annat. Det finns mycket bättre rysare där ute. Varför inte plocka upp den gamla klassikern IT baserad på Stephen Kings rysare.

Betyg

3/10

Fight Club

Regi: David Fincher
Utgivningsår: 1999
Cast:Edward Norton, Brad Pitt, Meat Loaf, Helena Bonham Carter.
IMBD: Fight Club

Handling

Edward Norton spelar The Narroter en man i sina bästa år med ett bra jobb och en lägenhet med inredning från IKEA. The Narroter lider av sömnsvårigheter och söker hjälp hos läkare som vägrar skriva ut tabletter till honom. Istället får han rådet att besöka hjälpgrupper för personer med testikelcancer. Dessa besök hjälper honom att sova ut men han känner sig snart tvungen att besöka fler och fler hjälpgrupper. Där träffar han även Marla Singer även hon en "bedragare" som besöker hjälpgrupperna. Detta får honom att snart få tillbaka sina sömnbesvär.

Under en flygresa möter The Narroter mannen Tyler Durden spelad av Brad Pitt, som är handelsresande i tvål. När The Narroter äntligen kommer hem är hans lägenhet sprängd och han har ingenstans att ta vägen. Han ringer den enda som han kan komma på Tyler Durden. De två beger sig till en bar och dricker sig berusade. De två börjar sedan att slåss på en parkeringsplats innan de beger sig till Tylers rivningshus. Efter ytterligare slagsmål får de publik och etablerar sedan sin "Fight Club" i barens källare.


Personlig Omdöme

First rule! You don't talk about Fight Club! Second Rule! You don't talk about Fight Club! Third rule! You don't talk about Fight Club! Dessa regler finns redan inpräntade sedan länge i min och många andras medvetande. Filmen blev en klassiker redan när den kom och har under dessa år åldrats med värdighet. Brad Pitt gör en strålande insats i rollen som Tyler Durden där han får visa upp sina mörkare sidor av skådespeleriet. Meat Loaf gör även han en bra insats i rollen som Bob, mannen med bröst som The Narroter träffar på en av sina stödgrupper. En av de mest minnesvärda scenerna är när The Narroter och Tyler kliver på en buss och ser en reklam för Calvin Klein "Is that what a real man is supposed to look like?" Den här filmen är inte något som man bara ska sätta på och slötitta på den blir mycket bättre om man väljer att verkligen titta. Den är en perfekt film att titta på tillsammans med kompisar och alla bör finna något som de gillar. Det är våld, humor, spänning och mystik.

Nästan varje gång som jag ser en film av detta slaget ställer jag mig frågan vad den egentligen handlar om. Jag vill gärna tro att den handlar om manlig vänskap och hur viktigt det är med ett utlopp för sina inre tankar och oftast sjuka ideér.


Betyg:
8/10